I fredags gick jag in i vecka nio. Fortfarande är jag väldigt trött, speciellt nu när jag är hemma med Elliott och skolar in honom på dagis. Illamåendet sitter också i, fast det kommer i vågor. Mat är inte gott, men ett måste. Det är lättare att äta om någon annan har lagat maten, konstigt.

Nästa onsdag är det dags för inskrivningsbesöket. Jag ser fram emot det. Då ska jag ta upp min oro med barnmorskan och så får vi se om hon kan hjälpa oss på något sätt. Jag vill inte oroa mej graviditeten igenom. Det är ju varken bra för mej eller pyret i magen.