Vecka tio och fortfarande känns det overkligt. De senaste veckorna har varit jobbiga, med mycket oro kring GBS och allt som hör till det. Men för några dagar sedan kom jag fram till ett beslut - det som händer, det händer och jag kan inte göra någonting åt det. Och ingenting blir sannerligen bättre för att jag går runt och oroar mej. Det kändes skönt att komma till en sådan insikt. Jag hoppas att den håller i sej.