Idag gick jag in i vecka 13 och nu kan man slappna av en aning - de mest kritiska veckorna är över. Illamåendet har hållit sej borta i några dagar, fast mitt luktsinne är desto bättre och många lukter luktar illa. I morse när jag åkte tåg kände jag vagnen att någon i vagnen åt eller hade ätit prickikorv. Min reskamrat kände ingenting.

Idag har jag även känt av en molande smärta vid ljumskarna. Jag vet inte om det är växtvärk eller foglossning. Jag hoppas på det förra. Foglossning är ett helvete. När jag väntade Elliott fick jag det redan i vecka 10.

Jag blir också väldigt väldigt lätt andfådd. Trappor är urjobbigt och att cykla hem från stan känns som ett maratonlopp (det är nästan bara uppför hemåt). Jag flåsar med andra ord som aldrig förr. Positivt är i alla fall att jag inte haft någon mer hjärtklappning, det var läskigt.

Nu är det soffan som gäller. I helgen ska jag vila så mycket jag bara kan och hinner.