I några dagar har jag gått runt och oroat mej för urinvägsinfektion. Jag kissar stup i kvarten och har ont i magen lite här och där titt som tätt. Så idag ringde jag sjukvårdsupplysningen och fick tid på eftermiddagen för urinprov. Sagt och gjort - och det visade sej, såklart, att jag inte hade någon infektion. Jag är bara nojjig av naturen, kanske lite hypokondrisk. Men nu känns det bättre och jag får väl anta att dessa krämpor jag har är graviditetsåkommor. Det händer ju en del i kroppen, minst sagt. En hel bebis ska ju så småningom och förhoppningsvis få plats inne i magen. Ett litet pyre ska bo där. Lilla pyret.

Inskrivningen igår gick bra och vår nya barnmorska verkar kunnig och sympatisk. Hon tog min oro för GBS på allvar och ska diskutera med en läkare om vilket slags program jag ska få gå på under graviditeten. Jag hoppas att de kommer vara noga med provtagningar och annat. Om jag inte känner mej nöjd med vad de beslutar tänker jag klaga och om det inte hjälper byter jag läkare. Jag tänker inte riskera någonting.

På söndag far vi på semester och när vi kommer hem, nästa torsdag, går jag in i vecka åtta. Vad snabbt det går! Hej då!

Mat smakar inte gott längre - i alla fall inte under dagen. Det är då jag mår som mest illa och allting är mer eller mindre äckligt. Men på eftermiddagen/kvällen blir jag hungrig och kan äta och tycka om det.

På torsdag har vi första inskrivningsbesöket - nuförtiden har man visst två besök. Första redan i vecka 7 och det andra runt vecka 11. Förmodligen kommer de bara upplysa om alkohol och rökning och om vad det gör med bebisen i magen. Det där är jag redan medveten om, men det är ju trevligt att de är lite extra måna om en. Rapport om besöket kommer senare i veckan.

Idag fortsatte illamåendet. Jag tvingade i mej lite frukost och la mej sedan i sängen igen för att vila. Vid lunchen var det inte bättre. Fick i mej lite mat men det smakade inte gott. Det enda jag ville ha var fanta och kanelbulle. Så jag hade världens tur när vi sedan åkte till svärpäronen och svärmor hade bakat bullar. Mmm, vad gott det var! Dock hade de ingen fanta men det dricker jag nu. Det får man unna sej när man är gravid. Faktiskt.

Bebis i magen

Om allting går som vi vill kommer vi få en bebis, och Elliott ett syskon, om mindre än åtta månader. Vi testade positivt förra veckan och kunde knappt tro att det även den här gången gick på första försöket. Vi är glada och förväntansfulla även om vi inte har så mycket tid till att tänka på graviditeten och allt kring det nu som vi hade förra gången. Nu har vi ju en vild 16-månaders pojke hemma som kräver en hel del uppmärksamhet och energi. En energi som jag inte riktigt just nu har. Jag är hemskt trött och mår illa till och från. I morse kräktes jag för första gången. Jag hoppas att det var sista. När jag hade Elliott i magen mådde jag illa fram till vecka 10-12. Hoppas det inte blir så den här gången...