gravidis

2008-01-13T21:51:00.000+01:00

Vecka 30+5

Nu är det bara tre veckor kvar till jag är i samma vecka som Elliott föddes i. Mitt mål är att komma så långt - och sen är varje dag efter det ett plus.
Jag har inte tänkt så mycket på om det skulle bli en för tidig förlossning igen på länge, men de senaste dagarna har det kommit upp i tankarna - förmodligen för att vi börjar närma oss slutet. Jag oroar mej inte så mycket utan tänker på att om bebisen skulle vilja komma ut nu så skulle hon eller han klara sej bra.

Kvar att göra på innan-bebisen-kommer-listan:

syskonvagn
ståbräda
tygblöjor
lite kläder, bland annat en overall.

2008-01-03T15:43:00.000+01:00

Vecka 29+2

De senaste veckorna har jag mått ganska bra, förutom lite småkrämpor och ryggont vid ansträngning. Senast igår pratade jag med barnmorskan om att det var skönt att inte ha så ont av foglossningen som jag hade när jag väntade Elliott. Jag hade börjat hoppas på att jag inte skulle få så ont, men i morse när jag vaknade kunde jag knappt gå och det är fortfarande likadant. Jag halkade till ett par gånger utanför skolan och trodde att mitt bäcken skulle gå sönder. Jag tycker inte om att gnälla eller tycka synd om mej själv, men nu gör jag båda två. Det gör så ont. Jag tycker det är konstigt att det har vänt så tvärt - från att knappt ha ont alls till att knappt kunna gå. Jag undrar om det är profylaxövningarna jag gjorde igår... Resten av dagen ska jag i alla fall ligga och vila, och hoppas på att det känns bättre imorgon.

2007-12-26T21:22:00.001+01:00

Saker-att-göra-innan-bebisen-kommer-listan är ganska kort den här gången, men några saker har vi att göra ändå: köpa en ny säng till Elliott så bebisen får spjälsängen, ta upp alla bebiskläder från källaren och ordna med garderober och byråer, sälja gamla vagnen och köpa en syskonvagn. En ny liggvagn köpte vi idag. En röd och fin BabyTravel Smart. Den var skön att köra och inte lika stor som vår gamla Brio. Vi har även bestämt oss för att köpa en BabyTravel Jogger syskonvagn - om vi nu lyckas hitta en begagnad. Mailade om en som fanns till salu på blocket, men vet ännu inte om den fortfarande finns kvar.

I övrigt så mår jag väldigt bra just nu. Foglossningen har gått över, magen mår bra och jag känner mej rätt lugn och harmonisk. Lite stressad över skolan är jag, men det är bara en tenta kvar och den ska jag fixa. Sen får jag gå på efterlängtad ledighet!

2007-12-22T18:58:00.000+01:00

Sitter i soffan och tar det lugnt. Efter en dag ute på vägarna i bilen, mitt i julruschen på Ica Maxi och en storstädning av hemmet säger magen ifrån med sammandragningar. Som tur är gör de inte ont och de slutar när jag vilar. Mer trevligt är det när bebisen sparkar och rumsterar om därinne - det kan den få göra oftare.

Nu ska jag surfa vidare efter vagnar. Det är ju tydligen redan rea på dem.

2007-12-19T13:22:00.001+01:00

Vecka 27+1

Bara 90 dagar kvar till beräknad förlossning. Ibland känns det som en evighet men idag känns det som en kort tid. Om mindre än en månad går jag på ledighet. Förhoppningsvis vill bebisen vara kvar i magen fram till beräknat datum - så jag hinner vila och ligga i soffan och äta choklad och se magen växa och bli jättestor. Jag avundas alla som får gå tiden ut. Det är något som jag också vill uppleva - även om det är tungt och jobbigt mot slutet.

Snart ska vi börja kika på vagnar. Har tittat på en ny och billig syskonvagn, men måste googla och se vilka recensioner den har fått. Verkar den dålig köper vi en begagnad. Vi ska även sälja vår gamla liggvagn och köpa en ny. Jag vet vilken jag vill ha och hoppas på att den är på rea efter jul. För visst brukar de rea ut förra årets modeller?

2007-12-12T19:27:00.000+01:00

Vecka 26+1

I några dagar har jag haft en jobbig molande smärta i sidorna av magen, och även ibland i övre och nedre delen av magen. I natt var det som jobbigast. Jag vaknade av sammandragningar och hade samtidigt ont i hela magen. I morse ringde jag därför barnmorskan, hon hänvisade mej till förlossningen. Jag ringde dit men fick till svar att de inte kunde göra någonting och att jag skulle ringa tillbaka till mvc och lämna ett urinprov. Fick en läkartid på vårdcentralen på eftermiddagen som sedan resulterade i en resa till just förlossningen. Efter en timmes väntetid fick vi se vår bebis på ultraljud och läkaren sa att allt såg bra ut. Hjärtat tickade fint och det fanns bra med fostervatten. Nu är jag oerhört lättad över att veta att bebisen mår bra, men jag har fortfarande jobbigt ont i magen. Förmodligen är det tarmarna som spökar, så det blir till att äta katrinplommon och fibrer och se om det blir bättre.

Men mitt i allt elände så har det ändå varit en bra dag - vi fick ju se vårt Pyre för tredje gången.

2007-12-03T13:56:00.001+01:00

Min nya barnmorska, inte samma som när jag väntade Elliott, är väldigt bra. Hon frågar, tar sej tid att lyssna och har tagit vår oro kring för tidig födsel på allvar. Min förra barnmorskan var en äldre kvinna som var väldigt virrig och verkade inte tycka att pappor hade något på MVC att göra. Jag vill minnas att hon inte en enda gång vände sej till Johan, som var med vid alla besök hos henne, och frågade honom något. Hon såg knappt på honom.

Men nya barnmorskan är som sagt bra och hos henne var vi i fredags. Jag hade bra värden, dock hade hb:et gått ned något. SF-måttet var 23 cm - precis på mittersta kurvan. Bebisens hjärtljud hördes klart och tydligt, och slog i snitt 142 slag i minuten. Det var underbart att höra lilla pyret.

Nästa besök är i början av januari. En månad känns som en lång tid, men vi är nog där fortare än vi anar.

2007-11-27T21:55:00.000+01:00

Vecka 24+0

Igår skulle vi besökt barnmorskan men eftersom jag var magsjuk fick vi lov att skjuta på besöket. Lyckligtvis bara till fredag. Jag är angelägen om att komma dit och bli försäkad om att allt står rätt till i magen. Jag är egentligen inte så jätteorolig eftersom bebisen har sparkat mycket de senaste dagarna, men jag har även haft en väldigt jobbig värk i sidorna av magen och några jobbiga sammandragningar som inte känns bra. Vi får se vad vi kommer fram till på fredag.

2007-11-21T13:28:00.000+01:00

Vecka 23+1.

Efter några dagars stillhet och ro i magen har bebisen börjat röra på sej ordentligt igen. Varje spark och rörelse är mysig och får mej att känna trygghet och lugn. Nästäppa däremot är inte mysigt. Det enda som hjälper är nässpray men det vill jag inte bli beroende av. Jag hoppas att det snart lättar. Det är jobbigt att inte kunna andas ordentligt.

Dags att ta mina järntabletter och sedan krypa ner i sängen. Jag sover bättre än förut och gärna längre, vilket är skönt.

2007-11-12T16:03:00.001+01:00

Vecka 21+6

Som jag längtar efter bebisen! 127 dagar kvar till födelsen enligt beräknat datum. Över 100 dagar kvar innan jag får hålla ett litet knytte i min famn, känna bebisdoft och lyssna till fina små gnyenden och grymtningar. Vilken tur att jag redan har ett stort knytte, som närsomhelst kommer hem från dagis. Jag har saknat honom idag, massor.

2007-11-10T12:11:00.000+01:00

Bebisens sparkar och gymnastik känns allt mer och allt oftare nu. Det är väldigt mysigt. Magen har vuxit mycket på sistone känns det som, den börjar bli gravid-rund och fin. Om ett par veckor ska vi till MVC för koll. Det ska bli spännande att höra Pyrets hjärtljud.

Järntabletterna har gett effekt (eller så sover jag bättre) för jag är inte lika trött. Men jag är däremot väldigt väldigt irriterad. På det mesta och flesta. Det har varit så i några dagar nu och jag börjar tycka att det är lite jobbigt. Det är mest synd om dem som råkar komma i vägen för mitt humör.

2007-11-06T15:52:00.000+01:00

Vecka 21+0.

Idag går jag alltså in i vecka 22. Mer än halva graviditeten har gått. De senaste dagarna har jag varit så trött att jag knappt orkat göra någonting. Jag har börjat med järntillskott och hoppas på en snabb förändring. Jag borde egentligen ha börjat äta det för ett par veckor sedan, men dagarna går och plötsligt står man där och det är två veckor senare.

2007-10-29T21:23:00.000+01:00

Idag har jag känt bebisen sparka och röra på sej flera gånger. Jag har även känt när bebisen har sparkat eller tryckt mot någon nerv i sidan av magen, för då gör det ont. Men alla sparkar är mysiga sparkar - än så länge. Det blir värre ju trängre det blir i magen.

I helgen träffade jag två bebisar, och då kände jag hur mycket jag längtar efter vårt lilla pyre. Jag är så bebissjuk och vill att det snart ska vara mars så att vi får träffa bebisen i magen. Men halva tiden har ju gått nu, och fort också, så innan vi vet ordet av så är det förlossningsdags. Appropå förlossning så är det nog dags att börja träna knip- och andningsövningar snart. Kollade upp profylaxkurser men de var så hutlöst dyra att jag hellre övar hemma.

2007-10-24T12:09:00.000+02:00

Vecka 19+1.

Bebisen är nu cirka 25 cm och väger runt 250 gram. Det händer mycket i magen just nu. Jag känner fortfarande inga regelbundna sparkar men emellanåt lite bubbel och rörelser. När jag väntade Elliott tog det också lång tid innan jag kände av riktiga sparkar, så jag är inte orolig. Bara otålig, för det är ju så underbart att känna bebisen.

Annars så mår jag ganska bra just nu. Jag är känner mej relativt pigg och ganska glad för det mesta. Ett litet minus är dock att foglossningen har gett sej till känna, men förhoppningsvis går den över snart.

2007-10-18T20:46:00.000+02:00

Både igår och idag har jag haft växtvärk till och från i magen. Jag tror åtminstone att det är det. Det gör inte fasligt ont men det är obehagligt. Men jag har även känt, om än vagt, bebisen rumla runt därinne, och det överstiger alla växtvärkar i världen.

För ett par dagar sedan läste jag en glädjande nyhet i den lokala pressen: alliansen i Västerås backar från sitt förslag om att införa endast 15 timmarsveckor på dagis för barn till arbetslösa och föräldralediga. Så nu får arbetslösas ungar gå kvar sina 25 timmar och ungar till föräldralediga något mindre, 20 timmar. Det känns skönt inför bebisens ankomst.

2007-10-15T19:49:00.000+02:00

Vecka 17+6.

Idag har jag varit hungrig, flera gånger och hela eftermiddagen. Och jag kunde äta min egenlagade mat både i lördags och idag. Kanske är aptiten på väg tillbaka. När jag väntade Elliott kom den inte tillbaka förrän jag började amma, men då med råge.

Nu väntar jag på sparkar - det är så härligt att känna bebisen i magen. Än så länge känner jag bara lite fladder men häromdagen kom en jättespark. Jag låg i en konstig sned ställning i soffan och det verkade bebisen inte gilla.

Nästa kontroll hos barnmorskan är inte förrän om fem veckor. Då är jag i vecka 24 och magen har då förhoppningsvis hunnit blir rund och fin. Just nu är det nog bara jag och Johan som märker att den har växt.

2007-10-10T19:59:00.000+02:00

Det var en livlig bebis vi såg på ultrajudet i morse. Armar och ben sprattlade upp och ner. Allt såg bra ut - huvud, ben, magsäck satt där det skulle och hjärtat såg fint ut. Beräknat förlossningsdatum blev framflyttat tre dagar, till den 17 mars. Så idag är vi i vecka 17+1. Eller vecka 18 om man räknar så.

Det var underbart att se vårt lilla pyre, och se att hon eller han verkade må bra. Nu ska jag i fortsättningen försöka släppa alla oroliga tankar och bara ta det lugnt och njuta av graviditeten.

2007-10-06T21:21:00.000+02:00

Vecka 17+1.

Nu går jag in i femte månaden. Om några veckor har jag gått halva graviditeten. Vi har vetat om pyret i magen i tre månader redan. Magen har växt litegrann och vi kan känna livmodern om man trycker lite försiktigt. Den här graviditeten känns verkligare än den förra. Nu vet vi ju vad som växer därinne, en riktig liten människa. Vi längtar efter pyret och hoppas att hon eller han mår bra. På onsdag är det dags för ultraljudet. Jag längtar samtidigt som jag är nervös. Hur som helst ska det bli underbart att se vår bebis.

2007-09-30T13:52:00.000+02:00

Vecka 16+1.

Igår kände jag det överraskande, men ändå välbekanta, lilla fladdret i magen. Jag har haft lite känningar sedan några veckor tillbaka men igår var det på riktigt (fast helt säker kan jag ju inte vara men nu bestämmer jag att det var pyret och inte mina tarmar). Bebisen måste ha gympat rejält därinne för det kändes så tydligt.

Annars så är det som vanligt. Inte så mycket illamående men fortfarande avsmak för mat, speciellt om jag lagat den själv. Jag hoppas att aptiten snart kommer tillbaka. Det är jobbigt att inte kunna äta ordentligt.

2007-09-23T20:35:00.001+02:00

Jag tar tillbaka det jag skrev i förrförra blogginlägget - det om att jag inte känner mej så gravid. Idag har jag känt mej mycket gravid och jag har varit mycket mycket trött. Hela eftermiddagen har jag gäspat så nästan käkarna har gått ur led och magen har känts svullen och allmänt gravidig. Det är nog dags att börja med mammapantsen nu så magen får svälla ut och växa bäst den vill.

2007-09-22T13:07:00.001+02:00

Ps: Kommentarer mottages hjärtligt!

2007-09-22T12:55:00.000+02:00

Vecka 15+1.

Nu är jag inne i den där perioden då det mesta känns som vanligt, man känner sej inte så gravid med andra ord. Jag kan äta, mår inte illa och har inga andra krämpor. Ibland får jag dock ett omåttligt sug efter tårta och bakelser, och det är väl det enda som är annorlunda för annars är jag inte så förtjust i det. Och ja just ja, humöret kan också pendla lite. Jag är väldigt känslig. I morse när jag läste en artikel om Åsa Linderborg och hennes bok Mig äger ingen började jag nästan stortjuta. Nästa vecka ska jag till på köpet redovisa den boken i skolan, och hur jag ska klara av det utan att lipa återstår att se.

Nu bär det av på 1-årskalas. Mums!

2007-09-15T11:43:00.000+02:00

Vecka 14+1 idag.

Illamåendet är på uthärdlig nivå. Tröttheten är inte lika jobbig som för några veckor sedan. Luktsinnet är på topp - känner dofter, och tyvärr odörer, på mils avstånd. Växtvärken i magen ger sej till känna ibland, men det är ju normalt. Humöret är någorlunda stabilt (fast häromdagen fick jag hålla mej för gråt när jag läste en artikel om vår öppna förskole-pedagog som skulle gå i pension).

Allt är som det ska med andra ord.

2007-09-12T17:30:00.000+02:00

I eftermiddags hade vi som sagt tid hos en läkare på kvinnokliniken. Vi åkte dit i tron att vi bara skulle pratas vid men när vi fick komma in till henne så var det första vi gjorde ett ultraljud. Överrumplade men glada fick vi se ett litet pyre, 7.3 cm lång, som gjorde volter i magen. Allt såg ut som det skulle sa läkaren. Efter det pratade vi lite om gbs:en och allt vad det innebär. Vi fick svar på våra frågor och jag känner mej aningen lugnare. Nu är det bara att försöka vara lugn och njuta av graviditeten så mycket vi bara kan.

2007-09-07T20:20:00.000+02:00

Idag gick jag in i vecka 13 och nu kan man slappna av en aning - de mest kritiska veckorna är över. Illamåendet har hållit sej borta i några dagar, fast mitt luktsinne är desto bättre och många lukter luktar illa. I morse när jag åkte tåg kände jag vagnen att någon i vagnen åt eller hade ätit prickikorv. Min reskamrat kände ingenting.

Idag har jag även känt av en molande smärta vid ljumskarna. Jag vet inte om det är växtvärk eller foglossning. Jag hoppas på det förra. Foglossning är ett helvete. När jag väntade Elliott fick jag det redan i vecka 10.

Jag blir också väldigt väldigt lätt andfådd. Trappor är urjobbigt och att cykla hem från stan känns som ett maratonlopp (det är nästan bara uppför hemåt). Jag flåsar med andra ord som aldrig förr. Positivt är i alla fall att jag inte haft någon mer hjärtklappning, det var läskigt.

Nu är det soffan som gäller. I helgen ska jag vila så mycket jag bara kan och hinner.

2007-09-03T20:10:00.001+02:00

Trött trött trött. Och åter trött. Jag som trodde att det värsta hade gått över. De senaste två dagarna har varit jobbiga. Huvudvärk och trytande ork. Jag har också haft en del hjärtklappningar men det ska tydligen vara normalt och inget att oroa sej för (lätt att tro på det när man lidit av panikångest och en lätt släng av hypokondri). Så nu blir det extra järntabletter och mycket vila för mej. Om jag hinner. Man borde kunna plugga i sömnen, två flugor i en smäll liksom.

2007-08-31T19:27:00.000+02:00

Vecka 12 och jag börjar så smått bli piggare och aptiten börjar komma tillbaka. Fortfarande är jag ganska trött men det är inte samma förlamande trötthet som för ett par veckor sedan. Jag orkar göra mer saker och är inte okontaktbar på eftermiddagarna. Med humöret och sinnet är det däremot värre. Hormonerna spökar och ena stunden skriker jag av ilska för att i nästa stund gråta mej alldeles förstörd över något som i vanliga fall är helt obetydligt. Det är tur att vi (Johan) har varit med om det en gång redan och vet att det bara är att vänta ut det.

Bara fem veckor kvar till ultraljudet. Kanske ska börja tänka på att beställa tid snart. Det skadar inte att vara ute i god tid.

2007-08-23T21:38:00.001+02:00

Imorgon går jag in i vecka 11. Det är redan över sex veckor sedan vi tog graviditetstestet och det är sex veckor kvar till ultraljudet, som är nästa grej. Sedan dröjer det till vecka 24 innan det är dags för ett besök hos barnmorskan. Jag tycker det är lite för få kollar, men man har väl ett annat program som omföderska. Man får väl lita på att mvc vet vad de gör. Nu är det sängen för mej. Godnatt!

2007-08-22T21:06:00.001+02:00

Idag var vi på andra inskrivningsbesöket på mvc. Det gick bra och ganska fort - vi hade inte så mycket att prata om egentligen. (Det var ju inte så länge sedan vi var på knyttets inskrivning.) Men jag tog upp min oro angående GBS:en och min barnmorska tyckte att vi skulle träffa en läkare på kvinnokliniken och prata igenom allt. Så hon bokar en tid åt oss där, det var bra och snällt. Jag hoppas att vi får komma till en trevlig och förstående läkare som tar oss på allvar - jag har fått för mej att det är ont om sådana, men det kanske bara är fördomar från min sida. Nåja, nu är det i alla fall sängen som väntar på mej. Är supertrött - det börjar på eftermiddagen och håller i sej hela kvällen. Morgnarna och förmiddagarna är den bästa tiden, då är jag relativt pigg och orkar göra saker.

Godnatt!

2007-08-19T21:02:00.000+02:00

Vecka tio och fortfarande känns det overkligt. De senaste veckorna har varit jobbiga, med mycket oro kring GBS och allt som hör till det. Men för några dagar sedan kom jag fram till ett beslut - det som händer, det händer och jag kan inte göra någonting åt det. Och ingenting blir sannerligen bättre för att jag går runt och oroar mej. Det kändes skönt att komma till en sådan insikt. Jag hoppas att den håller i sej.

2007-08-14T18:57:00.000+02:00

I fredags gick jag in i vecka nio. Fortfarande är jag väldigt trött, speciellt nu när jag är hemma med Elliott och skolar in honom på dagis. Illamåendet sitter också i, fast det kommer i vågor. Mat är inte gott, men ett måste. Det är lättare att äta om någon annan har lagat maten, konstigt.

Nästa onsdag är det dags för inskrivningsbesöket. Jag ser fram emot det. Då ska jag ta upp min oro med barnmorskan och så får vi se om hon kan hjälpa oss på något sätt. Jag vill inte oroa mej graviditeten igenom. Det är ju varken bra för mej eller pyret i magen.

2007-08-08T12:23:00.000+02:00

Förra veckan ringde barnmorskan och talade om att hon hade pratat med en läkare på kvinnokliniken och hon ansåg att ingenting skulle göras (angående GBS) under den här graviditeten. Inga extra kollar, inga odlingar eller prov. Jag blev väldigt ledsen och senare arg. Likaså Johan. Nu måste jag bara samla mod till mej och ringa läkaren för att få utförligare svar och förhoppningsvis svar på våra frågor. Det var inte såhär jag ville att den här graviditeten skulle bli. Jag vill inte oroa mej varje dag. Jag vill inte vakna varje morgon och undra om bebisen är sjuk eller om det kommer hända något hemskt idag. Jag vill njuta av att vara gravid.

2007-07-28T20:41:00.000+02:00

I några dagar har jag gått runt och oroat mej för urinvägsinfektion. Jag kissar stup i kvarten och har ont i magen lite här och där titt som tätt. Så idag ringde jag sjukvårdsupplysningen och fick tid på eftermiddagen för urinprov. Sagt och gjort - och det visade sej, såklart, att jag inte hade någon infektion. Jag är bara nojjig av naturen, kanske lite hypokondrisk. Men nu känns det bättre och jag får väl anta att dessa krämpor jag har är graviditetsåkommor. Det händer ju en del i kroppen, minst sagt. En hel bebis ska ju så småningom och förhoppningsvis få plats inne i magen. Ett litet pyre ska bo där. Lilla pyret.

2007-07-27T21:15:00.000+02:00

Inskrivningen igår gick bra och vår nya barnmorska verkar kunnig och sympatisk. Hon tog min oro för GBS på allvar och ska diskutera med en läkare om vilket slags program jag ska få gå på under graviditeten. Jag hoppas att de kommer vara noga med provtagningar och annat. Om jag inte känner mej nöjd med vad de beslutar tänker jag klaga och om det inte hjälper byter jag läkare. Jag tänker inte riskera någonting.

På söndag far vi på semester och när vi kommer hem, nästa torsdag, går jag in i vecka åtta. Vad snabbt det går! Hej då!

2007-07-24T12:12:00.000+02:00

Mat smakar inte gott längre - i alla fall inte under dagen. Det är då jag mår som mest illa och allting är mer eller mindre äckligt. Men på eftermiddagen/kvällen blir jag hungrig och kan äta och tycka om det.

På torsdag har vi första inskrivningsbesöket - nuförtiden har man visst två besök. Första redan i vecka 7 och det andra runt vecka 11. Förmodligen kommer de bara upplysa om alkohol och rökning och om vad det gör med bebisen i magen. Det där är jag redan medveten om, men det är ju trevligt att de är lite extra måna om en. Rapport om besöket kommer senare i veckan.

2007-07-22T19:46:00.000+02:00

Idag fortsatte illamåendet. Jag tvingade i mej lite frukost och la mej sedan i sängen igen för att vila. Vid lunchen var det inte bättre. Fick i mej lite mat men det smakade inte gott. Det enda jag ville ha var fanta och kanelbulle. Så jag hade världens tur när vi sedan åkte till svärpäronen och svärmor hade bakat bullar. Mmm, vad gott det var! Dock hade de ingen fanta men det dricker jag nu. Det får man unna sej när man är gravid. Faktiskt.

Bebis i magen

2007-07-21T16:53:00.000+02:00

Om allting går som vi vill kommer vi få en bebis, och Elliott ett syskon, om mindre än åtta månader. Vi testade positivt förra veckan och kunde knappt tro att det även den här gången gick på första försöket. Vi är glada och förväntansfulla även om vi inte har så mycket tid till att tänka på graviditeten och allt kring det nu som vi hade förra gången. Nu har vi ju en vild 16-månaders pojke hemma som kräver en hel del uppmärksamhet och energi. En energi som jag inte riktigt just nu har. Jag är hemskt trött och mår illa till och från. I morse kräktes jag för första gången. Jag hoppas att det var sista. När jag hade Elliott i magen mådde jag illa fram till vecka 10-12. Hoppas det inte blir så den här gången...